Pressetik och murvelmoral

Vilka regler har egentligen press, radio och tv att rätta sig efter?
Svenska journalister är ganska stolta över både tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, som båda är grundlagar och därmed överordnade annan lagstiftning. Medierna har alltså stor frihet att framföra sina åsikter men lagen ska också skydda enskilda individer mot ärekränkning i medierna. Om en enskild person känner sig kränkt så kan han via justitiekanslern väcka åtal mot förtal. Fast målet kommer att ogillas om det inte finns ett stort allmänintresse.

Lagen kompletteras därför med de etiska reglerna för press, radio och tv. Fast reglerna är satta av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivarföreningen, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Utbildningsradion AB och Radioutgivarföreningen. Så om det inte finns ett stort allmänintresse för publicering granskar alltså medierna sig själva. Reglerna syftar till att ge den enskilde ett skydd mot publicitetsskador utöver det lagen kan erbjuda.

Personen som känner sig felaktigt omskriven kan kostnadsfritt framföra klagomål till antingen tidningen eller Allmänhetens Pressombudsman (PO) för rättelse. PO kan då överlämna ärendet till Pressens Opinionsnämnd för bedömning. Om PO inte vill klandra en tidning kan anmälaren överklaga till Pressens Opinionsnämnd (PON). Om nämnden anser att tidskriften bör klandras, måste denna publicera nämndens utslag samt betala en expeditionsavgift på 25 000 kr exklusive moms för en större tidning.

Vill man istället klaga på ett radio- tv-program ska man istället vända sig till Granskningsnämnden.

De etiska reglerna för press, radio och tv ansvarar för att: ge korrekta nyheter, vara generös med bemötande, respektera den personliga integriteten, vara varsam med bilder, höra båda sidor och vara försiktig med namn.

Trots att en veterinär friats från Veterinära ansvarsnämnden för att felaktig diagnos, publiceras hans namn och praktikens adress i en starkt vinklad artikel i Tidningen Norra Skåne, år 2008. Veterinären fick dock rätt hos PON som klandrar tidningen för åsidosatt god publicistisk sed.

Även tidningen Hänt i Veckan har åsidosatt god publicistisk sed då de hämtad information från andra medier som omarbetats för att ge sken av en originalintervju.

PON klandrar även Ulricehamns Tidning i en artikel om en arbetsplatsolycka. Tidningen gav bara arbetsgivarens syn på olyckan, vilket inte stämde överens med den förolyckades syn. PON klandrar således tidningen för att inte ge en allsidig bild av olyckan.

Trollhättans Tidning klandras av PON för att ha publicerat känsliga uppgifter om målsägande från en rättegång om grov kvinnofridskränkning och misshandel. Tidningen har åsidosatt god publicistisk sed.

Trots att pressetiken är självklara kunskaper hos journalister så sker oönskade omskrivelser i tidningar. Faktum är att om fullständig insyn i tidningarna var möjlig så skulle antagligen fler tidningar fällas. Enligt en debattartikel i DN år 2005 så får svensk pressetik underbetyg i en internationell jämförelse. Samtidigt visar en svensk studie från Göteborgs Universitet att pressens granskningssystem, PO och PON, har försvagats.

Samhällets medieutveckling går snabbt, konkurrensen är hård och medierna driver åt olika håll med otydliga avsikter. Med tanke på att det bara är medierna som kan granska sig själv, blir man förstås orolig över demokratin i samhället - den speglas främst i medierna.