Journalistikens uppdrag ska ligga hos läsarna

Många läsare upplever säkert någon slags hatkärlek till journalistiken. Visst behöver vi alla relevanta nyheter som presenteras på ett objektivt, sakligt och lättbegripligt sätt. Samtidigt blir vi irriterande när vi möts med icke relevanta, ytliga och ibland felaktiga nyheter. Vi köper därför den tidning, ser den tv-kanal eller besöker den hemsida vi har störst förtroende för.

Journalistiken värdesätts mest om den är oberoende, pålitlig, korrekt, begriplig och fristående, står det i boken The Elements of Journalism av Bill Kovach och Tom Rosenstiel.

Men tidningar är dyra och måste finansieras. De blir billigare att producera om man minskar på personalen, ökar arbetstempot och satsar på mer vinstgivande artiklar. När stora mediekoncerner köper upp flera tidningar kan de minska kostnaderna genom att slå samman gemensamma resurser och minska på personalstyrkan. Om olika tidningar ägs av samma ägare, är de då fristående eller oberoende? Blir nyheterna pålitliga och korrekta, om de ägs av en mediekoncern som även bedriver andra affärsversamheter som gynnas av media? Tveksamt!

Samtidigt som oberoende tidningar köps upp av stora mediekoncerner, ökar andra mediealternativ som t ex bloggar, hemsidor och gratistidningar som Metro. Konkurrensen om läsarna har alltså ökat. Så kanske journalistiken och dess kvalitet, befinner sig i en kris? För att öka den journalistiska kvaliteten måste man känna till dess beståndsdelar.

Boken Elements of Journalism beskriver journalismens tio element:

1. Sanningen är journalismens första skyldighet.


2. Medborgarna är dess första lojalitet
   
3. Verifikation är dess innersta väsen.
   
4. Dess utövare måste vara oberoende till dem de skriver om.


5. Den måste tjäna som en oberoende övervakande kraft.
   
6. Den måste ha ett forum för folkets kritik och kunna kompromissa.


7. Den måste sträva efter att göra det viktiga intressant och relevant
   
8. Den måste göra nyheterna begripliga och i rätt proportioner.


9. Dess utövare har en skyldighet att använda sitt personliga samvete.


10. Medborgare har också en skyldighet och ansvar när det gäller nyheter

Syftet med journalistiken är att förse folket med information som de behöver för att vara fria och självstyrande. Idag ges folk större tekniska möjligheter och fler valmöjligheter. Men samtidigt innebär inte de nya möjligheterna en förbättrad journalistik. Den nya tekniken formar nya ekonomiska möjligheter som kan undergräva journalistiken och demokratin i samhället. Fast via bloggutvecklingen kan människor skapa sina egna nyheter och på så sätt göra journalister överflödiga, vilket samtidigt kan öka osäkerheten kring en nyhet.

Viktigast i journalismen är sanningen, vad det nu är för något ... Nyheter är ofta vinklade för att skapa intresse. Reportern har redan valt ut vad han vill presentera. Men det som presenteras ska vara korrekt och verifieras för att skapa trovärdighet. Pressen väljer alltså ut vad som är viktigt, sätter samman det på ett trovärdigt sätt dvs verifierar sanningen.

Journalister jobbar åt ett företag. Journalistik är en affärsverksamhet men journalismens första lojalitet ligger hos läsarna. Journalister tjänar främst läsarnas intresse, om inte så kommer journalisterna att förlora läsarnas förtroende. Fast ibland tappar läsarna ändå förtroende för journalisten, därför måste han vara öppen med sina arbetsmetoder.

Arbetsmetoderna innebär att bekräfta sanningen, vilket skiljer journalistik från övrig underhållning. Att verifiera fakta är grunden i journalistik. Journalistiken är dock inte objektiv men dess metoder är objektiva. Tyvärr har användande av Internet minskat objektiviteten och gjort journalister mer passiva.

Objektiv verifikation innebär:

• Aldrig lägga till något som inte fanns tidigare
  
• Aldrig vilseleda publiken.
  
• Vara så transparent som möjligt om dina metoder och motiv.
  
• Förlita på din egen rapportering.
  
• Vara anspråkslös.

Journalister måste vara oberoende av dem de undersöker. De behöver inte vara neutrala men har en skyldighet att vara rättvis mot alla berörda parter och läsarna. Intressekonflikter bör redovisas. Undersökande journalistik får inte påverkas av personliga åsikter, eller av de nya sammanslagna kooperativa organisationer som hotar journalistens oberoende roll. För att kunna vara oberoende måste pressen skyddas mot myndigheters och företags påtryckningar.

Det finns olika fomer av undersökande journalistik som rapporterade om utbildning, ekonomi, utrikeshändelser, militär och nationell säkerhet, politik och social välfärd. De senaste åren har journalistiken ändrats till att istället belysa livstil, beteende, konsumtion, hälsa eller kändisskap. Nyheter byts ut mot underhållning. Undersökningarna verkar oseriösa och journalistikens moral frågasätts allt mer. Ett sätt att återfå förtroende kanske är att vara öppen med sina arbetsmetoder. Tala med flera informationskällor, vara ärlig med dem samt hänvisa till dem i artikeln eller tv-programmet.

Nyhetskanaler och tidningar köps upp av internationella medieföretag som hindrar den oberoende journalistiken! Mer underhållning och mindre nyheter! Journalisters trovärdighet och moral frågasätts! Den digitala kommunikationen öppnar nya informationsvägar som t ex privata bloggar"! Således tappar de traditionella tidningarna läsare till en ny teknik. Här befinner vi oss idag och plötsligt finns ett behov av en journalistik som inte bara granskar myndigheter utan även mediekoncerner och deltar i en digital debatt mellan läsare, myndigheter och journalister.

Enligt sjätte elementet måste det finnas ett forum för folkets kritik av journalistiken samt en förmåga att kompromissa. Den nya tekniken har gjort forumet tydligare men dess stora hastighet ökar också möjligheten till förvrängning, vilseledning och övermanning av funktionerna hos den fria pressen. Detta ökar med uppkomsten av medborgarjournalistik, bloggar och blandningen mellan journalistik och samtal. Det blir då viktigt att dessa öppna debatter bygger på samma journalistiska principer som tidigare dvs sanning, fakta och verifikation. Utan fakta ingen information! Viktigt således att den nya kommunikationen inte bara levererar åsikter med bra retorik utan även innehåller fakta som kan verifieras.

Journalister måste göra det viktiga intressant och relevant. Människor har behov och intressen och journalisten måste försöka tillgodose båda önskemålen. Journalisten försöker därför finna det intressanta i det som är viktigt. Ett problem är att journalisten har mindre tid till förfogande, konkurrensen är stor och sedan måste material anpassas till sidan, vilket innebär kortare artiklar. Olika tidningar verkar tillmötesgå dessa önskemål på olika sätt. Dagstidningar skriver om det som är mest relevant, men kvällstidningar fokuserar mer på att fånga intresset hos läsaren med sex och kändisskandaler i tidningen. Men när artiklarna saknars substans som ofta är fallet i kvällstidningarna så tappar man läsare. Därför är det nog att föredra att skriva intressant om det som är viktigt och relevant. Flera journalister, enligt Bill Kovach och Tom Rosenstiel säger att reportern bör ställa sig följande frågor:

• Vad handlar historien om?
  
• Vilka är läsarna och vilken information behöver de angående ett ämne?


• Vem har informationen?
  
• Vilket är bästa sättet att berätta historien?
  

Tidigare bestod grundelementen i en nyhet av frågorna: Vem?, Vad?, När?, Var?, Varför? och hur? Dessa kan omvandlas till:

Vem - karaktären i artikeln.

Vad - sammanhanget i artikeln.

Var - scenen.

Varför - motiveringen eller sammanhanget?

Hur - handlingen som binder samman elementen.

Om ovanstående modell används blir nyheter inte bara data utan får en mening. Boken, The Elements of journalism nämner också fler bra metoder om hur man kan strukturera upp en nyhetsartikel på ett intressant sätt.

Journalister måste skriva begripligt och i rätt proportioner. Tid, utrymme och resurser är begränsade på en tidning. Så vad ska prioriteras i en artikel och vad ska strykas? Proportionerna av vad som är begripligt är subjektivt! Finns alltså inget facit men en teknik är att föreställa sig journalism som social kartografi. Att skriva en artikel blir som att rita en karta. Men nyckeln är att läsaren måste ha förtroende för journalistens val av nyheter. I dagens nyhetsvärld finns ibland ett behov av att förstora nyheterna, skriva om sensationer och överdrivna tragedier. Detta är knappast att använda rätt proportioner! Men bara nyheter som berör är intressanta, känslor är alltså viktiga men ska inte överdrivas för då tappar läsarna förtroende för journalisten.

Journalisten har en skyldighet att använda sitt personliga samvete. Eftersom journalistiken inte styrs av lagar, inga tydliga regler, licenser att följa, återstår en journalistisk etik. Det blir inte enklare att arbeta etiskt när arbetsgivaren är en jättelik mediekoncern med stora vinstintressen. Det är uppebart att kvällstidningar och dagstidningar har olika etik, som ny journalist får man antagligen ta del av tidningens policy och etik på tidningens nyhetskontor. I slutändan måste man ändå själv besluta var gränsen går, fast har man ett bra samvete låter man kolleger ta del av och kommentera artikeln. Samtidigt som man vågar kritisera ledningens beslut angående en artikel. En öppen dialog om etik och policy är bra!

Journalismens sista element innebär att medborgare har rättigheter men också skyldigheter angående nyheter. De kan sammanfattas i följande punkter:

• Veta hur verifikationen av fakta går till, som ska vara synligt för läsaren


• Bevismaterialet har främst gjorts för läsarens användning och ska vara riktad till medborgaren.
  
• Förvänta sig oberoende kommentatorer och journalister som tjänar intresset hos läsarnas debatt.


• Förvänta sig övervakning av de största och svåraste maktcentra.
  
• Förvänta sig ett interaktivt forum via flera kanaler, som förmedlas av nyhetsutgivare.
  
• Rätt till relevanta, begripliga nyheter i rätt proportioner.
  

Boken, Elements of Journalism handlar om den amerikanska synen på journalism, men är också en bra beskrivning av den Svenska journalistiken. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg är Stampen AB ett exempel på en mediekoncern i Sverige som äger ett flertal tidningar. Journalistens förtroendet hos läsaren tror jag har försvagats något på grund av att många nyheter har omvandlats till underhållning. TV3 har alltid försökt fokusera på underhållning i nyhetsförmedlingen, men de flesta byter nog kanal när de vill se seriösa nyheter. Förtroendet för journalistiken tror jag skulle stiga väsentligt om man införde en yrkeslicens för journalister. Om man plagierar artiklar eller bryter mot etiken så förlorar man licensen under ett visst antal år. Om läsaren visste att artikeln skrevs av en licensierad journalist skulle de få större förtoende för faktaunderlaget och vinklingen. Därmed skulle också förtroendet för tidningen stiga oavsett ägare. En licensierad journalist borde också ha större möjligheter klargöra sitt uppdrag för arbetsgivaren. Uppdraget kunde vara inskrivet i licensen. Ett annat alternativ är om det i tjänsten som "journalist" står inskrivet var uppdraget ska ligga - hos läsarna.

JOURNALISTIK I KRIS

Det går bra för medier med makt men sämre för journalistiken och journalisters inflytande.

Nästan samtidigt och oberoende av varandra gav medieforskaren Gunnar Nygren och den prisbelönte journalisten Nick Davis ut var sin bok som beskriver dagens journalistik i kris.

Gunnar Nygren med boken Yrke på glid
Det talas om att journalister har alltför stor makt, men journalister arbetar istället som leverantörer i text-, ljud- och bildfabriker, skriver han.

- Mediernas makt ökar men enskilda journalisters makt att påverka sitt yrke minskas. Vi har ingen större makt hävdar Gunnar Nygren i sin bok.

Han tar ett helhetsgrepp på vad det innebär att vara journalist idag. Innehållet i det dagliga arbetet har förskjutits från traditionell journalistik till ompaketering av gammalt material.

- De redaktionella satsningar bestäms utifrån var annonserna finns, inte var de journalistiska behoven finns. Tidigare har det funnits en balans mellan VD och chefredaktör, men idag är de ekonomiska drivkrafterna mycket starkare, kommenterar Gunnar Nygren.

Nick Davis med boken Flat Earth News
Medier över hela världen som tidigare ägdes av stiftelser eller familjer har tagits över av stora mediekoncerner. Nick Davis anser precis som Gunnar Nygren att journalister sitter inlåsta i stora mediefabriker som innehållsleverantörer.

- Den brittiska kvalitetsjournalistiken är inte död men svårt sjuk. Artiklar i Guardian, Times, Independent, Daily Telegraph, Daily Mail, består bara av 12 procent eget material, resten kommer från nyhets- eller PR-byråer. Ändå producerar färre journalister tre gånger så mycket idag än för tjugo år sedan. De hinner sällan granska det de skrivit, kommenterar Nick Davis.

Stampen AB
”Vi tror på ett samhälle med trovärdiga, självständiga och modiga medier.”
Det är Stampen-gruppens vision – och den grundläggande drivkraften när vi ritar om kartan i tidningssverige, kan man läsa på koncernens hemsida.

De tillhör den nya tidens mediekoncerner och är huvudägare i mer än 25 svenska tidningar. Stampen AB köpte Hallands Nyheter år 2005. Sedan Stampen AB köpte Hallands Nyheter har de anställda i tidningen mest sett försämringar, säger Håkan Bergström, ordförande i journalistklubben.

− Ett slopat vinstdelningssystem, en arbetstidsförlängning. Plus att vi miste vårt tryckeri, säger Håkan Bergström i en artikel i Hallands Nyheter.



Men det skulle bli värre – 35 tidningsjobb ska sparas bort. Det är dyrt att köpa framgångsrika tidningar som Hallands Nyheter. Således måste inköpta tidningar sänka sina kostnader så Stampen AB kan amortera på sina banklån. Tidningsjobben ska rationaliseras bort genom att Hallandsnyheter samarbetar med Hallandsposten och produktionen flyttas till Halmstad, skrivs det i Medievärlden.


Ovanstående utveckling är bara ett exempel på hur dagens journalister kan påverkas av de stora medieföretagens vinstintresse.

Framtidsutveckling
Eftersom hundratals arbetslösa journalister köar för varje ledigt journalistjobb, är det tveksamt om någon nyanställd journalist kommer att motsätta sig mediekoncernens krav. Istället måste förändringarna komma ovanifrån det vill säga via politiska påtryckningar eller genom lagstiftning. Fast politikerna är beroende av medier och har enklare att påverka dem i dagsläget. En ökad professionalisering av journalistiken innebär att de själva blir mer kritiskt granskade. Så kanske måste förändringarna komma från konsumenterna, de som köper tidningarna och väljer att bli påverkade av medierna. Bästa sättet att öka kvaliteten på journalistiken blir då att öka medvetenhet hos konsumenterna genom till exempel information från skola, myndigheter eller oberoende radio- och tv-kanaler.

Textmassan i boken SVENSK MAFFIA, av journalisterna Lasse Wierup och Matti Larsson, tar verkligen plats – 387 sidor! Boken är fylld av detaljerade faktauppgifter och bilder som vävts ihop med ett skönlitterärt språk.

Boken inleder med en översikt av den organiserade brottsligheten, dess utveckling och spridning i Sverige. Sedan följer en uttömmande beskrivning av brottsorganisationerna, de mäktigaste först (Hells Angels, Bandidos, …) och avslutar med de minsta (…, Uppsalamaffian). Läsaren ges en mörk och dyster bild av svensk rättvisa, men så avslutas boken med en positiv utveckling - torpeden som blev snäll. Kanske finns det hopp? Boken är skriven som ett utdraget reportage som beskriver miljöer, personer, känslor och scener som varvas med ingående faktauppgifter. Man får insyn i hur de kriminella grupperna är organiserade, vilka värderingar de har, konflikter och vilka ledarna är som styr organisationerna. Läsaren inser snabbt att det inte rör sig om någon påhittad historia, då journalisterna hänvisar till namngivna intervjuer med poliser, kriminella och deras offer med flera, som sedan har smälts in i reportaget.

Om motsvarande mängd faktauppgifter istället hade presenterats som i traditionell facklitteratur, hade inte många orkat läsa igenom boken på en vecka, boken hade nog blivit ett bra sömnpiller. Men så är inte fallet, istället lever man sig in i den skrämmande brottsutvecklingen som skett de senaste decennierna i Sverige. Boken ger förutom en gedigen faktaredogörelse också en känslomässig upplevelse av hur den organiserade brottsligheten fungerar i Sverige.

Läsaren får en mer genomträngande analys av den organiserade brottsligheten än vad ett tidningsreportage kan förmedla. Dessutom är journalisterna inte heller bundna av tidningens policy, vilket i jämförelse med en kvällstidning ger en högre trovärdighet. Det stora antalet referenser i bokformen ger också en ökad trovärdighet. Men vilken myndighet granskar egentligen boken? Ingen? Böcker står åtminstone inte nämnda i de etiska regler som gäller för press, radio och tv. Detta skulle också kunna förklara varför författarna törs vara så pass generösa med namn och bilder i boken. Dock är det tveksamt om boken får samma spridning som en tidningsartikel. Det krävs en del av läsaren för att orka läsa igenom hela boken jämfört med en tidningsartikel.

Boken är knappast en skönlitterär roman! Inte heller är det fråga om typisk facklitteratur. Boken tillhör istället kategorin New Journalism – ett uttryck som myntades 1973. Det var då Tom Wolfe förnyade tidningsreportaget genom att låna berättartekniska grepp från romanförfattare. Några exempel på berättartekniker är: scen-för-scen-teknik; utnyttja dialoger; noggranna vardagliga detaljer; händelser; beskriva människors utseende och beteende samt att växla berättarperspektiv. Dessa tekniker känns igen i boken, fast till skillnad mot ett tidningsreportage är det journalistik som tar mycket större plats …

Pressetik och murvelmoral

Vilka regler har egentligen press, radio och tv att rätta sig efter?
Svenska journalister är ganska stolta över både tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, som båda är grundlagar och därmed överordnade annan lagstiftning. Medierna har alltså stor frihet att framföra sina åsikter men lagen ska också skydda enskilda individer mot ärekränkning i medierna. Om en enskild person känner sig kränkt så kan han via justitiekanslern väcka åtal mot förtal. Fast målet kommer att ogillas om det inte finns ett stort allmänintresse.

Lagen kompletteras därför med de etiska reglerna för press, radio och tv. Fast reglerna är satta av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivarföreningen, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Utbildningsradion AB och Radioutgivarföreningen. Så om det inte finns ett stort allmänintresse för publicering granskar alltså medierna sig själva. Reglerna syftar till att ge den enskilde ett skydd mot publicitetsskador utöver det lagen kan erbjuda.

Personen som känner sig felaktigt omskriven kan kostnadsfritt framföra klagomål till antingen tidningen eller Allmänhetens Pressombudsman (PO) för rättelse. PO kan då överlämna ärendet till Pressens Opinionsnämnd för bedömning. Om PO inte vill klandra en tidning kan anmälaren överklaga till Pressens Opinionsnämnd (PON). Om nämnden anser att tidskriften bör klandras, måste denna publicera nämndens utslag samt betala en expeditionsavgift på 25 000 kr exklusive moms för en större tidning.

Vill man istället klaga på ett radio- tv-program ska man istället vända sig till Granskningsnämnden.

De etiska reglerna för press, radio och tv ansvarar för att: ge korrekta nyheter, vara generös med bemötande, respektera den personliga integriteten, vara varsam med bilder, höra båda sidor och vara försiktig med namn.

Trots att en veterinär friats från Veterinära ansvarsnämnden för att felaktig diagnos, publiceras hans namn och praktikens adress i en starkt vinklad artikel i Tidningen Norra Skåne, år 2008. Veterinären fick dock rätt hos PON som klandrar tidningen för åsidosatt god publicistisk sed.

Även tidningen Hänt i Veckan har åsidosatt god publicistisk sed då de hämtad information från andra medier som omarbetats för att ge sken av en originalintervju.

PON klandrar även Ulricehamns Tidning i en artikel om en arbetsplatsolycka. Tidningen gav bara arbetsgivarens syn på olyckan, vilket inte stämde överens med den förolyckades syn. PON klandrar således tidningen för att inte ge en allsidig bild av olyckan.

Trollhättans Tidning klandras av PON för att ha publicerat känsliga uppgifter om målsägande från en rättegång om grov kvinnofridskränkning och misshandel. Tidningen har åsidosatt god publicistisk sed.

Trots att pressetiken är självklara kunskaper hos journalister så sker oönskade omskrivelser i tidningar. Faktum är att om fullständig insyn i tidningarna var möjlig så skulle antagligen fler tidningar fällas. Enligt en debattartikel i DN år 2005 så får svensk pressetik underbetyg i en internationell jämförelse. Samtidigt visar en svensk studie från Göteborgs Universitet att pressens granskningssystem, PO och PON, har försvagats.

Samhällets medieutveckling går snabbt, konkurrensen är hård och medierna driver åt olika håll med otydliga avsikter. Med tanke på att det bara är medierna som kan granska sig själv, blir man förstås orolig över demokratin i samhället - den speglas främst i medierna.

Nyhetsvärdering

I nattens primärval i USA gick Barack Obama om Hillary Clinton med fler valda delegater. Men detta är ingen nyhet man ser på Sveriges tidningars framsidor. På kvällstidningarna ser man istället den halvgamla nyheten om en fälld våldtäktsman, medan lokala dagstidningar prioriterar färska lokalnyheter.

Operaångaren Tito Beltran fälls, mot sitt nekande, av Ystads tingsrätt för våldtäkt och döms till 2 års fängelse samt 112 035 kr i skadestånd. Våldtäkten skedde för 9 år sedan och offret var en 18-åriga barnflicka. Fallet saknar teknisk bevisning utan bygger på barnflickans vittnesmål, samt Maria Lundqvist som anställde barnflickan och Carola Häggkvist som båda styrker flickans berättelsen. Tito förnekar bestämt anklagelserna och får stöd av sin hustru som är jurist. Även stjärnadvokaterna Leif Silbersky och Pelle Svensson anser att Tito borde frias.

Nyheten ekade ut från radion eftermiddagen den 12 februari. Den 13 februari publiceras nyheten i bland annat Hallands Nyheter, Göteborgs-Posten, GT (Expressen) och Aftonbladet. Även om Tito är helt okänd för mig så kallas han för världsartist i kvällstidningen, GT och dominerar framsidan med bild och rubriken: ”TITO anklagas för ÄNNU ETT SEXBROTT”.

Nyheten tilldelas sex helsidor med många känslostarka bilder. Både rubriker och brödtext försöker ge en känslomässig tolkning av fallet. Artikeln beskriver bland annat hur Tito tidigare friats för ett pedofilt sexbrott mot offrets fars vilja. GT visar stora bilder på Carola och barnflickans målsägarbiträde, tidigare justitieministern, Thomas Bodström. Flera bilder visar känslostarka familjebilder från familjens sommarhus utanför Göteborg.

I Hallands Nyheter syns endast en mycket liten sidorubrik på förstasidan, ”Tito Beltran fälldes i våldtäktsmålet”. Artikeln täcker en tredjedel av sidan 12. Endast en bild på Tio finns med och språket är betydligt mer objektivt formulerat, typiskt TT-språk. Det framgår också av texten att citat har hämtats från TT. Men i slutet av artikeln framkommer något nytt; Tito friades i Varbergs tingsrätt för snart ett år sedan. Åtalet gällde utnyttjande av en sexårig flicka. Det framgår också att det är hovrätten i västra Sverige som ska ta upp båda målen.

I Göteborgs-Posten (GP) får nyheten en relativt liten ruta på förstasidan, med rubriken: ”Beltran fälldes”. På sidorna 82-83 tas nyheten och domen upp. En bild ses av Beltran och hans hustru. Språket i brödtexten är sakligt och objektivt men saknar hänvisning till TT. Två faktarutor förklarar historiens bakgrund.

Orsaken att detta våldtäcksfall anses viktigare än andra är förstås innehållet av kändisskap. Även om Tito antagligen var okänd för de flesta så ingick han i den kända turnéshowen Rhapsody in Rock. Han fälls dessutom av vittnesmål från Carola Häggkvist och barnflickan biträdes av en före detta Justitieminister. Nyheten är större i kvällspressen än lokala dagstidningar. Det verkar viktigast för de lokala tidningarna på västkusten att det finns en koppling till västkusten, eller till Varberg som i fallet med Hallands Nyheter.

I GP är största nyheten den 13 februari att ”GHB skördar allt fler dödsoffer”. Drogen GHB har stark anknytning till Göteborg och Västsverige. Statens kriminaltekniska laboratorium visar att nio av tio GHB-beslag gjordes i Västsverige under år 2007. Nyheten hördes i ekot samma dag som den kom ut i GP. Således är den nästan en dag färskare än nyheten om Titos våldtäkt. Det framgår att GHB skördar lika många dödsoffer i Göteborg som heroin. GHB är partydrogen som narkotikaklassades år 2000, men sedan dess har problemen ökat. GHB är enkelt att framställa och lösningsmedlet GBL, som är laglig, kan också omvandlas till GBH i kroppen. Nyheten dominerar framsidan och får två helsidor i GP, med en personlig intervju av en före detta GHB-missbrukare.

I Hallands Nyheter är det istället nyheten om att ”Varbergs kommun drar i bromsen för en eller fler friskolor”, som är största nyheten. Ett aktuellt ämne då elever i årskurs nio i Varberg snart ska söka in på en gymnasieskola.

Tre olika tidningar väljer alltså tre olika nyheter som största nyheten. Men valen är inte speciellt förvånande. Enligt Henke Prakkes grafiska modell sammanfattas nyhetens betydelse på tre nivåer. Viktigast är då tid, kultur och rum. Största nyheten sker i nutid, på orten och engagerar. Nyhetsvärdet sammanfattas också av medieforskaren Håkan Hvitfelt i olika punkter. Några viktiga punkter är att nyheten har inslag av: enkel beskrivning, närhet, handlar om elitpersoner, har negativa inslag och har elitpersoner som källor.

Kändisskap och enkelhet verkar då inte vara lika viktigt för GP och Hallands Nyheter som för GT och Aftonbladet. Det journalistiska språket är också annorlunda. Inte heller har de samma läsare. Det är känt för de flesta att kvällstidningarnas har ungdomar som målgrupp. Personligen anser jag att kvällstidningarna också har ändrat karaktär sedan 80-talet med fler kvinnliga feature-reportage om till exempel bantning och inslag av kändisskap. Kanske lockas yngre kvinnor också mer av Sverigeaktuella kändisnyheter och känslostarkt språkbruk?